Senaste inläggen

Av Lotta Lundberg - Tisdag 11 april 22:49

     

Fruktansvärda saker händer i världen, om du skulle vakna upp idag år 2017 Olof Palme, då skulle du förändra allt till det bättre. Du stack ut hakan utan rädsla, du ingav hopp om en bra värld.

Jag var bara 11 år när du försvann från våran jord, men jag minns så starkt hur jag berördes av allt du sa.

Jag kommer aldrig glömma när du var på besök i Södertälje, jag ställde mig så långt fram jag bara fick och när du efteråt gick runt och pratade med människor, så sträckte jag fram min hand och du tog den, att jag har skakat hand med Olof Palme, ja det är oförglömligt!

Olof Palme, du är saknad förevigt...  

ANNONS
Av Lotta Lundberg - Måndag 6 mars 22:57

Vakna, det har hänt något hemskt!

Mamma kom in i sovrummet och väckte mig, vi satte oss framför tv:n, mer behöver ej sägas.

Sen tog jag cykeln till Bårstaberget, åt frukost och lyssnade på radion...

Vilade hjärnan från denna hemska nyhet emellanåt genom att gå ut på promenader med Dixie i skogen, andas...

Så fruktansvärt, detta glömmer man aldrig. 

ANNONS
Av Lotta Lundberg - Torsdag 2 mars 22:36

Jag cyklade iväg upp till Bårstabergen där kvinnan bodde med sin lilla hund, hunden var en liten terrier som hette Dixie, jag skulle passa honom dagtid när kvinnan var på sitt jobb må-fre.

Dagarna började med att jag cyklade dit varje morgon och så umgicks jag med hunden tills hon kom hem.

Det kändes som att jag "bodde" i lägenheten själv eftersom jag spenderade dagarna där, jag åt min frukost där och gav hunden mat, sen gav vi oss ut på promenader i skogsområdet och överallt...

Jag åt vid den här tiden alltid en skål nudlar till lunch, var typ det enda jag åt förutom middagen på kvällen hemma.

Det var en lugn och fin tid i livet, jag och Dixie liksom!  


Jag tror att jag jobbade som hundvakt knappt 1 år, från sommaren 1994 till våren 1995.

Efter det fick jag jobb (praktik) på en frisörsalong i Södertälje, en ny tid och värld skulle öppna sig för mig...


Av Lotta Lundberg - Tisdag 14 feb 23:26

 

  Alla Hjärtans Dag  

Jag vill ge alla barn och djur som far illa på något sätt

  ett skydd under vingar av kärlek  

Av Lotta Lundberg - Fredag 10 feb 02:13

En inre glöd, jag drev mig själv dit jag ville...

En inre kamp, jag ville bli sedd för den jag var...

En inre oro, jag dämpade det med att välja min egen väg...


Ett inre lugn, det fick jag genom att gå vidare i livet...

Ett inre lugn, det skapade jag själv...

Ett inre lugn i ett kokande hjärta...


Jag hade sökt mig till ett annat jobb, utanför af:s "ramar", det var bara tillfälligt då jag fortfarande var vilsen.

Jag ringde på ett nr i LT, en kvinna behövde hundvakt till sin lilla terrier på dagarna, jag tog det för jag ville på ett sätt bort från hundkennel livet i skogen, som nu var avslutat. Så medans jag sökte riktiga jobb så tänkte jag att det passade bra att ändå göra något på dagtid, dessutom i samma stad där jag bodde. Berättar vidare om det nya hundlivet i stan i nästa inlägg...

Av Lotta Lundberg - Onsdag 8 feb 00:16

Allt har ett slut, tiden hos familjen i Skogås varade en hel vinter, vår och sommar, sen kom en tid med krav från Arbetsförmedlingen och dessutom hade det hänt lite "konstiga" saker med folket i huset som gjorde att jag ville därifrån ganska snabbt. Vill ej gå in på detaljer men tyckte att både mamman och pappan i huset började bete sig annorlunda mot mig, på ett dåligt sätt. Jag minns sista kvällen där, dem hade en bjudning med grillning och jag hade tagit massor av kort på alla hundar och mig själv kvällen innan. Jag hade blivit bekant med sommargrannarnas ena dotter, vi umgicks ganska mycket med hundarna och hon hade tagit en del av bilderna på mig med hundarna tillsammans. Jag la min kamera i ytterfacket på min stora väska och ställde den på verandan den kvällen, för jag skulle få skjuts hem av några som bodde i närheten av Södertälje. Dagen efter skulle jag följa med min "hundvännina" på hundutställning. Jag fotade en del och när jag kom hem upptäckte jag att när jag skulle ta ut filmrullen, ja jag skrev rätt! filmrullen (på den tiden fanns det något som hette filmrulle, fanns 24 bilder / 36 bilder haha!!) vet att jag skulle haft 15 bilder kvar till hundutställningen. Men nu vill jag ju inte anklaga någon men någon måste ju ha tagit ur filmrullen den sitsa kvällen i Skogås. Jag vet att jag sa till dem att jag hade tagit bilder på hundarna och att jag sa att kameran låg där i väskan på verandan eftersom jag frågade om den kunde stå där färdigpackad tills jag skulle åka hem. Nåja detta var ju längesen men en händelse som var konstig. Efter den gången så åkte jag aldrig mer till familjen, inte ens för att hälsa på. Det kändes som ett avslutat kapitel i livet där och då. Jag sakande förståss hundarna så mitt hjärta brast flera gånger om under lång lång tid...kunde nästan känna i hjärtat att hundarna undrade vart jag tagit vägen?...Saknade den lilla pojken också såklart men på den tiden var det hundarna jag sakande mest. Jag hade ju varit en i flocken under ganska lång tid ändå. Så som jag kände mig med hundarna, deras sällskap ja så hade jag aldrig kännt mig någonsin i en grupp av människor. I hundflocken var jag respekterad och verkligen älskad för den jag var. Hundarna var nog min första kärlek i hjärta och själ    Och trots att jag aldrig fick några kort på dem så bor dem förevigt i mitt hjärta och minne...

Än idag efter så många år så kan jag känna ett "sting" av saknad när jag tänker på dem.

Av Lotta Lundberg - Måndag 30 jan 00:55

 

Belgisk tervueren heter rasen, och jag blev totalt förälskad i hundarna som jag tog hand om hela dagarna!

Jag har aldrig varit en hundmänniska men dessa hundar är nog den klokaste rasen man kan finna!

Från tidig morgon tills familjen kom hem från sina jobb så tog jag hand om ett gäng hundar och ett litet barn,

livet där på landet gjorde mig så gott. Förutom alla dagliga rutiner med mat till barnet och utfodring av hundar osv... så hade vi underbara dagar, gick långa promenader...Det var som sagt en mycket speciell tid i mitt liv. Jag blev som en i "flocken" hundarna var väldigt beskyddande och jag kände mig så ansvarsfull som faktiskt skötte allt hela dagarna, dessutom den lilla pojken som jag skötte galant. Vi hade så roligt den här tiden, mycket minnen!

En tid att minnas i hjärta och själ      

  

Av Lotta Lundberg - Söndag 22 jan 22:27

Första tiden efter gymnasiet var svår, jag stod i flera vägskäl och det blev en kurs i något som typ handlade om att välja rätt yrke haha...minns inte så mycket av just det. Efter det satt jag och min vän och kollade annonser om att jobba på något hundkennel och jag sökte mig till en familj i Skogås som hade många hundar och ett litet barn på 9 månader. Jag tyckte det skulle passa mig eftersom jag ändå hade utbildat mig till barnskötare. Jag åkte till familjen med min pappa för att hälsa på och bestämde mig för att ge det en chans. Jag var hos familjen i ca 8 månader. Jag bodde i deras gäststuga på tomten i veckorna from sön kväll tom fredag kväll då jag åkte hem över helgerna. Jag tog hand om barnet och alla hundarna med allt jobb det innebar. Det var en spännade och rolig tid, väldigt lärorik! Det var mitt första steg i att vara helt självständig utan mamma och pappa, men bäst av allt var att slippa mina bröder som förpestade hela min tillvaro, jag kunde var mig själv hela veckorna utan rädsla för deras hemska påhopp.


Det var en stor förändring i mitt inre som stärkte mig den där tiden, en tid då jag tog makten över mitt inre.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se